en inre storm, ett krig utan nåd
orkaner av ångest, förnuftet ej kan nå
dränkt i flykten, förträngd nån annanstans
återkommer nyktert, för stormen tycks konstant

mentalt förslavad
i en labyrint utan mål
mentalt jagad
att fylla alla hål

utan intentioner, där karriär går främst
trött på konklusioner, men summan är bestämd
fjättrad av behov, som skapats för att fjättra
styrd av demoner, men rädd för min egen skugga

en tristess som bedövar, rastlöshet som norm
lathet är synd, i konventionens borg
ideal för alla, kamp mot det som brinner
ingen släcker elden, den själantänds här inne