Am
Det var Blue Bird av Hull,
E7
det var Blue Bird, en brigg,
AmE7Am
som med sviktande stompar stod pa
CGCDm
Over soten i snostorm med nedisad rigg,
E7
sjalva julafton sjuttiotva.
DmAm
Surra svensken till rors,
E7
han kan dreja en spak,
DmE7
ropar skepparn, - All right boys, los av!
AmDmE7
Och Karl Stranne fran Smogen blev surrad till rors
AmE7Am
pa Blue Bird som var domd att bli vrak.
AmE7
Han fick Hallo fyrs blank, fast av snoglopp och stank,
AmE7Am
han stod halvblind - han fick den i lo,
CGCDm
och i la dar lag Smogen, hans hem, dar hans mor
DmE7
just fatt brevet fran Middlesborough.
DmAmE7
- Na vad sager du Karl, gar hon klar? - Nej, kapten!
DmE7
Vi far blossa, for har ar det slut!
AmDmE7
Vi har Hallo om styrbord och brott strax i la!
AmE7Am
- Ut med ankarna! Batarna ut!
AmE7
Men hon red inte opp. Och hon fick ett par brott,
AmE7Am
som tog baten de hade gjort klar.
CGCDm
- Jag tror nog sa Karl Stranne, att far min gatt ut,
DmE7
emot oss. Jag litar pa far!
DmAmE7
- Bat i la! Bat i la! Det ar far - Det ar vi!
DmE7
Det ar far min fran Smogen! Halla!
AmDmE7
- Bat i l! sjong han ut, di ar har! Jumpa i
AmE7Am
alle man - vi blir bargade da!
AmE7
Det var Stranne, den aldre, en viking, en orn,
AmE7Am
som pa julafton sjuttiotva
CGCDm
tog sitt renade brannvin ur vinskapets horn
DmE7
till att bjuda de skeppsbrutna pa.
DmAmE7
- Hur var namnet pa skutan, han sporde och slog
DmE7
nio supar i spetsiga glas.
AmE7
- Briggen Blue Bird! - Det tionde glaset han tog
AmE7Am
och han slog det i golvet i kras!
AmE7
- Sa ni Blue Bird, kapten, briggen Blue Bird av Hull?
AmE7Am
Gud i himlen! var ar da min son?
CGCDm
Var ar pojken, kapten? For var fralsares skull!
DmE7
Det blev dodstyst bland mannen i vran.
[Bass plays solo over these chords, but just play the chords if you can't solo...
DmE7DmE7AmE7AmE7Am]
Gubben Stranne tog sakta sydvasten utav.
- Spara modern, kapten, denna kvall!
Namn ej namnet pa briggen som har gatt i kvav,
namn ej Blue Bird av Hull, ar Ni snall!
Och kaptenen steg upp. Han var gra, han var tard,
stormen tjot, knappt man horde hans ord.
Nar han sade med skalvande rost till sin vard:
- Karl stod surrad och glomdes ombord...