Hon tog telefonen och ringde ett nummer
Till ännu en röst som hon hoppades ville förstå
Ville lyssna ville veta en minut
Av ett långt långt liv

Hon svara: Hallå! och hon sa
Det är jag! Mår du bra?
Tiden går, ja, fortare för varje år!
Tända ljus öppna ögon, spända sinnen
Men här är svart som i en grav
Kom nån och lys för mej!

Rädd att känna, rädd att tvivla
Rädd att leva, rädd att dö
Rädd att lyssna, rädd att tänka
Rädd att vakna, rädd att så ett frö

Han tog sista bussen i sista minuten
Beskådade vintern igenom den immiga rutan
Kom och slåss värld av stål
Har du råd?
Jag är gjord av ditt dyraste glas!

Han målade ängarna gröna och vackra
Och det var alltid nära till land
Och himlen var blå ville vinna
Och försvinna en minut av ett långt långt liv

Rädd att älska, rädd att svika
Rädd att säga, rädd att såra
Rädd att lära, rädd att glömma
Rädd att leva, rädd att dö