Jag har lärt mig att idag,
inte ta nånting för givet,
dumt nog trodde faktiskt jag,
vi tillsammans skulle genom livet.
För aldrig har väl något känts så rätt,
du och jag, vi var som ett.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Visst har vi grälat då och då,
skrikigt högt till nån har gråtit,
men då problemen varit små,
älskat sedan du förlåtit.
Kanske är jag lite väl naiv,
men aldrig känt mig så full av liv.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Jag lovar att ändra mig totalt,
lovar att va till lags,
om bara du kommer tillbaks.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, ska vi för alltid ta adjö,
vill jag hellre dö,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig.
Utan dig, utan dig, utan dig,
än tvingas leva ensam utan dig...