G                           Cadd9                     G    Cadd9
Fenomena, du står tidlös mellan björkarna i frostat vinterhår.
    G                       Cadd9                         Am   D
Fenomena, du är tusental av nykterhet, och svaren där jag går.
      Em                          D
Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan.
      Am                           Cadd9                     D
Lika liten som ett sommarregn, för dom som inte hörde vad du sa.
          G                                Bm
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
            Am                                 D                           G    Cadd9
Jag går och säger till mig själv: Snart är det vår, då faller regnet, inte jag.


[VERSE 2]
    G                      Cadd9                      G     Cadd9
Fenomena, du är vakan över mänskobyn, och flykten därifrån.
    G                         Cadd9                        Am  D
Fenomena, dina änglar sjunger kärlek, under månen, ner vid ån.
          Em                       D                     
Här växer tystnaden till vakuum, i betong och korridor;
          Am                        Cadd9                          D
vi glömde björkarna, och änglarna i snön, och vissa tror att du försvann.
G                                 Bm
Glömskan härjar fritt och spottar skräck på fröken Svår.
            Am                              D                            G   Cadd9
Och Hjärter Dam går runt och kämpar för att inte bli nånting man tar sig an.


[VERSE 3]
    G                         Cadd9                     G     Cadd9
Fenomena, du är lugnet som en söndag sprider ut på alla torg.
    G                      Cadd9                       Am    D
Fenomena, du predikar lika brinnande om glädje, som om sorg.
     Em                                D
Lika självklart spricker isen, som den frusit till en gång,
       Am                         Cadd9                             D
och du spelar skådespelet gång på gång, men har vi lärt oss nånting alls?
       G                        Bm
Det är nätt och jämt att vi kan älska i betong,
         Am                            D                                G     Cadd9
och lika hårt, som dina änglar sjunger vackert, stramar glömskan om min hals.


[VERSE 4]
    G                           Cadd9                          G     Cadd9               
Fenomena, du står tidlös mellan björkarna, och sträcker ut din hand.
    G                      Cadd9                  Am    D
Fenomena, du är leva, låta leva, lite lugn i Leva land.
     Em                          D
Lika jungfrulik som morgonen, om våren, bortom stan.
     Am                             Cadd9                  D
Lika väldig som ett åskmoln, när du dånar över sovande kvarter.
          G                                Bm
Här lever drömmen om "det största", som en bubblande vulkan.
               Am                      D                                G    Cadd9 G
Snart spricker isen över ån, du viskar tyst: Långt bortom rikedom finns mer.