Jag tumlade rakt in i huset där teserna bröts mot varann,
där inävlor slets fram i ljuset i den febriga rakhetens namn.
Det var kvacksalveriterapier och hästhandlaruppriktighet
och matriarkakotterier. Jag tog mina nojor och smet.

Vi seglar på stormiga vatten. Det blåser en isande vind.
Men stjärnorna lyser i natten, och besättningen är inte blind.
Man låste och drog för gardiner mot gatan där tonen var rå.
Där människor slogs mot maskiner på en helt annan själslig nivå.
Jag talade med dom därute, dom visade mej sina sår.
Sen sa dom, och snegla mot huset: "Det här kan dom inte förstå."

Vi seglar på stormiga vatten.....