DG
Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
AD
vad en gosse gjorde, det är nu längesen,
G
men nog lever minnet kvar i Smålands sköna dalar,
AD
Katthult, Lönneberga, det var den gossens hem.
ADGAD
Hujedamej sånt barn han var, ej värre tänkas kan,
GAD
och Emil var det namn han bar, ja, Emil hette han.
D7GAD
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej sing-dudel-dudel-dej,
D7GAD
sing-dudel-dej sing-dudel-dej hu-jeda-jeda-mej
DG
Hör nu på, govänner, så ska jag för er berätta
AD
vad vår Emil gjorde en dag i sköna maj.
G
Upp i Katthults flaggstång hissa' han sin lilla syster
AD
stod sen lungt och såg henne hänga där på svaj.
ADGAD
Hujedamej sånt barn han var, fast Ida var rätt nöjd,
GAD
ty ingen annan svävat har på denna höga höjd.
DG
Nästa hyss han gjorde var när han i grönsakssoppan
AD
dök på huvet ner och sen satt där stenhårt fast
G
uti mor sins soppskål, ty hans öron var för stora,
AD
så det blev att fara till doktorn det med hast.
ADGAD
Hujedamej sånt barn han var, tror inte också ni
GAD
att den som blott en soppskål har vill ej ha gossar i?
DG
Hör nu på, govänner, inte kan jag ju berätta
AD
alla hemska hyss som vår Emil tog sig för.
G
Men i snickarboden fick han sitta alla dagar,
AD
tänk på det, små barn, om ni denna visa hör.
ADGAD
Hujedamej sånt barn han var, i hela Småland fanns
GAD
ej nån så vild som Emil var och ingen annan stans.
D7GAD
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej sing-dudel-dudel-dej,
D7GAD
sing-dudel-dej sing-dudel-dej hu-jeda-jeda-mej
D7GAD
Sing-dudel-dej sing-dudel-dej sing-dudel-dudel-dej,
D7GAD
sing-dudel-dej sing-dudel-dej hu-jeda-jeda-mej