Du sover i granarnas dunkel ikväll, du vakar när skatorna skriar du bor i en snårig förtrollad skog och går aldrig ut i det fria låt häggarna vaja som linne i vind och syrenerna regna i dungen den är vacker din skog, men jag rövar dig bort till ett slott där skalmejorna sjunger din värld är en häxa på tusen år, det är din värld och den är du trogen och du tror att en vackrare plats inte finns, än den dunkla förtrollade skogen låt vara att himlen är mulen och mörk och grälar med månen om natten den är blåsig min värld, men jag rövar dig bort till ett vindsrum med fönster mot vattnet säg en dag, säg en tid då du följer mig bort, viska tyst, jag ska ändå förstå dig och jag bär dig på armarna, långt härifrån, dit där häxorna aldrig kan nå dig och jag stjäl vad du vill, om du vill att jag stjäl och jag ska aldrig ångra det brottet lev lycklig med mig i en koja inatt om vi inte får husrum på slottet