Dom gav mig en stjärna och la den i min hand Kanske är det du min kära I midvinternatten Jag ser den stråla när Och skapar toner där den svävar För precis så som du Alltid var Alltid är När stjärnor faller Vet jag att du finns här någonstans Jag ska bära dig vart jag än går Du är den som alltid består Du, den stjärnan ibland det som en gång försvann. Men jag vet att du alltid finns där, bland kometers livfulla svär. Vintergatan tog ditt namn Och la din stjärna i min hand Från skyn sakta faller En väntad horisont Av ljus och vatten som förseglar Allt mörker och smärta Som gav ett ärr i hand Jag bär det brinnande som En fackla För precis så som du Alltid brann Alltid stark När mörkret kommer Vet jag att du lyser någonstans Jag ska bära dig vart jag än går Du är den som alltid består Du den stjärnan i bland, det som en gång försvann. Men jag vet att du alltid finns där Bland kometers livfulla svär. Vintergatan tog ditt namn Och la din stjärna i min hand. När ljuden tystnat Lever du Och sjunger nu Som barnen önskar önskar jag att du aldrig mer gråter Jag ska bära dig vart jag än går Du är den som alltid består Du den stjärnan i bland, det som en gång försvann. Men jag vet att du alltid finns där Bland kometers livfulla svär. Vintergatan tog ditt namn Och la din stjärna i min hand. Stjärnan i min Stjärnan i min Stjärnan i min Stjärnan i min hand