Röda tjocka droppar blir till stela tårar faller från törnars spets mot en frusen mark dömt blevo blodet vid törnets sting dömd blevo själen i törnets namn Likt etter river det i mina ådror vrider sig omfamnande i min själ faller in i glömskans stilla ekande värld blir ett med natten och kylan Åter står hon i full, nattens bleka gudinna bringar mig ur min livlösa sömn... vargtörne... Åter ståndad från de själlösa djupen ur förvandlingens tunga dvala fylld av natten och törnets ande... vansinnet fyller min strupe Vintern i sin bleka skrud ett regn av röd smärta färgar hennes slöja röda tjocka droppar blir till stela tårar befläckar en frusen mark