En fallen drott i hednaland, en son av det kalla norden. Dräpt av spjutets kalla kraft, en skugga i stridens storm. Horn sjunger samman i vinden, sorgesånger och minnen kväds, binds samman vid eldens värme, vävs in i folkets hjärtan. Dödens skepp nu seglar för vind i lågor som famnar om relingens kant, rök stiger från drakens gap mot skymmningens flammande hav. Den fallnes skepp driver för vind tärd till aska av elden, hans sista färd över himlens rand på Bifrost fram mot Odens hall.