En sjal av tusen fann åter hem Två ögon frän intets hålor vill se ijuset igen En fallande ton, sprunget ur ett jiv Kallad till bortgång i vakuum En brusten ton gömd i ett liv Fann ett omlopp runt en svalnande sol Mitt nakna jag renas i månens ljus Mitt döende jag vilar i dess skuggsida Sorgen sjunger, oro anlända Tomhet vakar, ängsla inträda Tårar rinna, minnen bleknar Pulsen sänkes, hjärtat saknar Allt så stilla, dock andetag närvarar I ett skede av ohåööbarhet Tar in all luft, mon inte mitt val Ingen chans till standing