Jag känner mig som en levande katastrof I ständig väntan Ständig väntan på att explosivartat Expandera från ett allt till en intighet De bevuxna vidder som omger mig Känns tomma och kala Stöpta ur berggrundens Omfattande kyla Så tomma och kalla I sitt evigt Expanderande tomrum Likt hålet jag bär inom mig I ständig väntan på att slutligen implodera